Sunday, November 23, 2008

Regression & Lycka




Här sitter jag nu med Chinese Democracy i min hand och känner mig som när jag var 13 och tjackade Sweets senaste. Och jag lyssnar och lyssnar på Axl och blir alldeles glad för att plattan är bra på riktigt och jag behöver inte sitta med mardrömsscenariot att musiken sög och skivan enligt alla kritiker inte ens var värd att använda som en Patti LaBelle-installation i håret (ni som såg live Aid kanske fattar denna lite märkliga referens. Om jag ens minns rätt, men skitsamma) Och jag skulle försöka lura mig själv i ett par genomlyssningar att jomenfan det är ju inte den dynga alla som inte är osunt besatta med Axl tycker att det är.
Men nu är det inte så! Chinese Democracy är asbra och jag lyssnar med ett fånigt flin, om och om igen. Nog om mig och Axl för denna gång. Puss & Kram

4 comments:

Lagerström said...

Tack tack!

Anonymous said...

SUCK jag lever i en annan värld. HUR ska jag kunna hänga med???måste jag det??? Tycker i alla att det är kul att det snöar. Gillar musik men vem är AXL. kanske kan jag hitta honom nånstans i universum...och förstå Jonas lycka
mor

Anonymous said...

Forget it! Kollade på Youtube. nu vet jag. Tillbaka från universum. Nere i dagens samhälle igen. Vet vem Axl är...glad igen!
mor

Lagerström said...

Bra morsan!